Det kan vara en ung gud, en krigare, en hjälte, som har stormen som vapen och vindarna som stridsvagn. I handen bär han en åskvigg eller en lans, kanske en klubba. Framför honom står ett jättelikt monster, ett som inom sig bär alla hot människan kan tänka sig. Ett kaosväsen. En orm. En drake.
Med omisskännlig berättarglädje följer Ola Wikander hur denna myt har spritt sig, från kopparstenåldern, till brons åldern, till Bibeln, och till en tid då ormdödaren blev mänsklig; hur antika folk i Sydvästasien och ända bort till Indien har berättat historien om en stormgud som dödar ett stort ormmonster, en symbol för kaos, hur berättelsen har traderats och förändrats, tills den, exempelvis via esoterisk ritualmagi i 1700-talets Frankrike, nådde ända fram till vår tids populär kultur. I denna underhållande kartläggning framträder myten som en lika grundläggande som högaktuell historia om undergång och frälsning.
Ola Wikander, född 1981, är språkforskare och teolog. Bland hans böcker märks den Augustnominerade I döda språks sällskap (2006) och Gud är ett verb: tankar om gamla testamentet och dess idéhistoria (2014). Den undflyende ormen är hans första fackbok på Nirstedt/litteratur.
"Det är som språklig gest draken övervintrar genom millennier, för att vakna till liv i de mest disparata tider och miljöer. I Den undflyende ormen får vi möta allt från den gnostiska frälsningsmyten 'Sången om pärlan' till den franske 1700-talsmystikern Martinez de Pasqually och dennes hemliga sällskap Élus Coëns, från kabbala och nygnosticism till det svenska Dragon Rouge och dagens nyhedendom." Kristoffer Leandoer, SvD.