"Skallen är överdraget med läder och har ett påmålat ansikte. Händerna har också varit läderklädda, men överdraget är till större delen avslitet. Metalldelarna är formligen fullsmockade med ingraverade kors och bibelverser."
Under svältens svåra år 1867 försvinner alla invånare i Ovarts socken spårlöst. Det ryktas om gruvan, om onda krafter och till och med om en docka av stål, en Gruvmaja. Vad som verkligen hände har förblivit olöst. Fram tills nu.
KARIN TIDBECK har sedan tidigare varit ohälsosamt intresserad av svälten 1867 och kommer själv från gruvsläkter i både Jämtland och Bergslagen. GRUVMAJA skrevs ursprungligen för att översättas och hen ville då göra det så svårt som möjligt: "Således vräkte jag på med gruvmajor och kurbits och hucklen, intervjuade ett par arkeologvänner och så blev det som det blev."
GRUVMAJA är en allmogeskrämsel i behändigt fickformat från Kraxa förlags satsning på svenska fantastiknoveller.