Arbete får allt att lysa. Sorg får allt att lysa.
Jag föddes och mina föräldrars ansikten lyste.
När jag skrattar lyser det om mamma,
när jag dukar bordet lyser det om pappa,
när jag häller vin i glasen lyser världen upp.
Vart ska man vända sig när en mamma tar sitt liv? Kan försoningen komma i den stund man överges? Hur erkänner man det som inte får erkännas? Och vad gör vi i naturen när naturen inte kan förstå oss?
I Jag vill vakna till världen försöker Karoline Brændjord förhålla sig till världen, till barndomen och till moderns död. Sorg och längtan efter frihet uttrycks som visioner, fantasier, uppenbarelser och obevekliga logiska observationer. Det är en samling öppna och känslomässiga dikter som, trots sin sorg, har ett stort förtroende för världen.