"Klamra" handlar om sorgen efter någon som inte finns kvar och gör det och hur det hemsöker hela livet. Den krokar arm med Rajs augustprisnominerade bok om sorgen efter modern, "Samma, mamma", men uttrycket har djupnat och blivit både stillsammare och mer fruktansvärt: diktjagets rädsla och längtan inför både Gud och sig självt är överväldigande.
Texten klamrar sig krampaktigt mot tomrummet – som besatt försöker den nå fram till något eller någon att hålla fast vid. Kabbalans Devekut fungerar som textens mittpunkt, det oavbrutna ihågkommandet och ömsesidiga kärleken till den som klamrar tillbaka. En förtvivlad önskan om att hemsökas, kanske uppfylls den? Detta är en diktsamling att gråta, dö och leva för.